Tim Urban, grundare av bloggen Vänta men varför , är inte främmande för förhalning. Som många av oss har han aldrig kunnat ta bort den här destruktiva vanan, och det finns en ganska stor anledning till - han har blivit en mästare på det.
I ett nyligen TED-samtal, Urban beskriver processen för att skriva sin 90-sidiga senioravhandling på college, en upplevelse som normalt skulle kräva månader av planering. Men då, 'det roligaste som hände', förklarar Urban. Även om Urban hade ett år på sig att slutföra tidningen, fann han sig arbeta ner till ledningen. Efter månader av att inte skriva ett enda ord vaknade Urban en dag med tre dagar fram till tidsfristen, så han gjorde det enda han kunde:
Avhandlingen var mycket, mycket dålig.
Och idag är Urban en professionell författare ... som fortfarande fördröjer. (En bekännelse: Jag gör det också.)
För att bättre förstå sitt eget beteende gick Urban direkt till ett MR-laboratorium för att studera hjärnorna hos en fördröjare och en beprövad icke-fördröjare.
Skillnaden? 'Båda hjärnorna har en rationell beslutsfattare i sig', förklarar Urban, 'men förhalarens hjärna har också en Instant Gratification Monkey', något som Urban säger tvingar en förhalare att avbryta produktiviteten för att gå på YouTube-bingar eller fördröja i andra sätt.
Och det visar sig att många av oss är nådiga för denna apa, som bara bryr sig om att göra aktiviteter som är enkla och roliga, på bekostnad av framgång.
Urban diskuterar sedan den ena saken som väcker oss till att göra arbete när en deadline kommer för nära - Panikmonsteret - men han understryker i slutändan tanken att hålla sig medveten om Instant Gratification Monkey är ett jobb för oss alla, oavsett om vi självidentifiera sig som en allvarlig fördröjare eller inte.
'Vi måste tänka på vad vi verkligen fördröjer om, för alla dröjer med något i livet', varnar Urban. Långvarig förhalning - mycket mindre synlig och mycket mindre omtalad än den roligare, kortvariga, tidsfristbaserade typen, säger han - drabbas tyst och privat, vilket resulterar i en enorm mängd långsiktig olycka.
Överväg att tänka hårdare på de mål och drömmar du verkligen fördröjer om innan du tar slut på tiden. Ska du göra stora steg för att åstadkomma något stort idag, eller kommer du att spara det till imorgon?
Mitt personliga förslag? Vänta inte.